2024-12-07
Regnade lite lätt på morgonen men det upphörde innan jag gick ut. Lite blåsigt men inte kallt, 17 – 20 plus. Blev lite varierande molnighet och solen tittade fram från och till.
Gick ner till korsningen och en bit till. Går förbi en trädgård med högt staket. Plötsligt hör jag ett mörkt hundskall och känner en varm vindpust pust mot min vänstra kind. Där fanns det ett vackert svart hundhuvud utstucket en liten bit mellan spjälorna. Kom inte så mycket längre ut. Det tillhörde en labrador som tittade nyfiket och vänligt på mig och svansen viftad glatt. Jag stannade till och pratade med honom en stund. Han lyssnade mycket uppmärksamt ett tag och sedan försvann han bort i trädgården.
Blåsten ökade en del under eftermiddagen. Tänkte gå en liten sväng men ändrade mig och satte in Rulle i stället. Blåste på tok för mycket för att jag skulle gilla att vara ute.
Grannen stannade kvar även i dag. Det kom hit några husbilar under dagen och ungefär lika många körde så antalet är ungefär detsamma som i går.
Till middag i kväll blev det köttfärslimpa med potatis som kokte med runtomkring i buljongen. Blev gott och mat till i morgon också.
Hoppas verkligen att det snart slutar blåsa men enligt prognosen ska det hålla på i några dagar. Men den har varit fel förr.
Gäller att hitta boxen och titta utanför den kanske?
Vi älskar svarta hundar och Lino är en underbar kille.
Så roligt att du uppmärksammade den svarta labradoren. Vi har märkt att det är många som ignorerar Lino som ju är svart men när Turbo kommer fram till grinden så gullar de. Jag tänker i mitt stilla sinne att de skulle bara veta att om de sticker in händerna så hugger Turbo direkt. Men Lino slickar och bara älskar att hälsa på människor.
Jag har aldrig förstått varför alla struntar i att se svarta hundar.
Kram///
Labbisar är ju bara helt underbara. Har haft två underbara svarta tikar varav en blev tretton år gammal men den andra bara blev tio månader på grund av sjukdom.
Dom bara älskade allt och alla.