Det var nu en hel del år sedan jag var på marknad sist. Har väl inte funnits några dom sista åren. Men nu kanske dom snart kommer igen och då skulle det vara roligt att återigen gå på marknad.
2022-02-12
Växlande molnighet och 15 plus och ingen vind. Kändes inte så kallt och det var rätt så skönt på min morgonpromenad tyckte jag. På eftermiddagen var det inte så mycket moln och det var skönt i solen som vanligt.
Grannen bredvid körde på förmiddagen och det var så skönt med utsikten över planen igen. Men det varade inte så länge förrän en annan husbil backade in på den platsen och så var det bara en husbilsvägg att glo på igen. Bredvid dom så körde det in en annan husbil och dom skulle stå dörr mot dörr. Går bra att göra här om man vill. Men jag tyckte att dom kunde ställt sig någonannanstans, finns ju gott om plats. Inget vi kan gör något åt bara att gilla läget.
Jan Guillou har skrivit ”Den som dödade helvetets änglar” och den har jag läst nu. Om jag bortser från en del politik, en massa namn på olika kändisar hit och dit samt lite för mycket mat och vin så är boken bra och spännande ibland. Ironi och humor är beståndsdelar som jag gillar. Texten flyter på bra (inget annat att vänta) och ”gubbarna” gör ett bra jobb (trots diverse krämpor) och är faktiskt rätt så roliga mitt i spänningen.
Baksidestext:
Det är inte vilka pensionärer som helst som hamnar i kampen mot extrem och ytterst välorganiserad brottslighet. Den ene är journalistveteranen Erik Ponti, den andre hans gamle vän från förr, den forne underrättelseofficeren Carl Hamilton.
Till synes ett mycket omaka par, som det dock vore oklokt att underskatta. De hamnar snart i ett mycket händelserikt äventyr där inte bara livet står på spel.
Jan Guillou inleder en ny serie men med två välbekanta romanpersoner i huvudrollerna.
Åt en enkel omellette med dill och räkor och det var gott.
Sedan så lyssnade vi på Mello och jag gillade John Lundviks låt ”Änglavakt” och den gick direkt till final. Fortsatte som vanligt att lyssna på radion resten av kvällen.
Det underlättar livet förhoppningsvis!!
Det underlättar om man är någotsånär likasinnade när man lever ihop.
En liten kuriosa som en skolkamrat från gymnasiet berättade angående Guillous bok är att han skriver om en händelse där hon är med. Denna då huvudpersonen inte blir igenkänd i en bokhandel. Han har ordagrant skrivit om deras möte för hon visste inte vem han var då hon endast var 15 år då det inträffade.
Ha det så bra !!!!
Ja visst gör det.
Väldigt typiskt Guillou. Han utgår tydligen ifrån att ”alla” känner igen honom.