När sopbilen väckte mig – en augustidag i Seglora

Baksidan av sopstationen ser ut så här. Jag gillar verkligen dessa färger som påminner mig om den skånska flaggan. Trots att jag har bott i Västergötland sedan 1972 så finns en del av mitt hjärta kvar i Skåne och Malmö.

2025-08-17

I morse vid halvsju blev jag väckt av en typ sopbil som körde in på campingen. Först så trodde jag att husbilen höll på att rasa ihop och blev rätt förvirrad. Den kom rätt nära mitt sängfönster när den skulle svänga runt hörnet. Det lät alldeles förskräckligt. Den fortsatte sedan genom camping till andra sidan. Då kom Omer ut och förklarade där kunde han stå. Han skulle slamsuga hos villan där bakom. Han fick köra därifrån och upp till huset där arbetet skulle utföras. Bilen försvann på den smala vägen längs med ån upp till huset. Sedan blev det tyst igen.

Jag låg kvar i sängen men somnade inte om utan låg och småslumrade och hade hemska mardrömmar. Vid åtta gick jag upp. Solen lyste från en klarblå himmel men det var bara 10 plus ute.

Jag gick ut vid halv ett och då var det ett härligt augustiväder med 20 – 22 plus och en svag svalkande vind som ibland ökade lite. Promenaden i dag gick längs med Viskan. Växtligheten börjar att se lite sommartrött ut i värmen som har varit dom sista dagarna.

Under dagen har jag suttit med allt öppet och det har känts bra. Fläktat lite lagom.

Tog en sväng till verandan även i dag. Satt och snackade en stund och hade det allmänt trevlig. Beställde en kebabrulle innan jag gick hem. Fick den levererad strax innan sju och det passade mig perfekt. Åt häften och det var jättegott som vanligt. Har hälften kvar tills i morgon då jag på kvällen får mat ifrån Coop levererad och inburen i husbilen.

Det låter bra men här blir det väldigt små skutt men desto större och hjärtligare skratt.