Morgonfrost

Det finns en del som fortfarande är grönt i slutet av oktober.

2025-10-29

Natten var kall och det var morgonen också. Gräsmattan var helt vit av frost men inte precis utanför husbilen. Här hade tydligen värmen från husbilen sett till att det inte var någon frost. Termometern visade på plus 3 och då blir det ingen frost. Solen lyste på morgonen och det tog inte så lång tid förrän gräsmattorna var befriade från frost. Det blev sedan växlande molnighet och 12 plus. 

Mitt på dagen gick jag ut en sväng och då var det soligt och det kändes skönt. När jag kom in i skuggan kändes det lite kallt och jag hade inga vantar så då var det dags att vända om och gå hem. 

Eftermiddagen gick fort och jag roade mig med lite olika spel på datorn samt läste en del. Tog sedan en tur till verandan för en stunds trevlig samvaro. Lite sällskap någon gång under dagen känns mycket bra. 

Hemma igen så pysslade jag en stund med lite av varje. Sedan blev det dags för att mörklägga och tända lite mysig belysning runt omkring.

Till middag ikväll blev pannbiff i löksås med potatisklyftor i af.  En klick lingonsylt och även lite annat fanns på tallriken. Smakade gott. 

Senast lästa bok 

”Utom rimligt tvivel” på Österlen av Nils Mohlin är enormt spännande thriller med en härlig sensmoral och roligt när man känner sig hemma i bygden. Skickligt växelspel mellan mördarnas och utredarnas synvinklar. 

Jag kan varmt rekommendera den här boken trots att den är våldsam med många mord och mycket blod. 

Baksidestext

Ännu en nervkittlande thriller om Mordutredarna på Österlen, med ex-militärerna Eva och Ross Craig!

När en brutal seriemördare sätter skräck i det skånska semesterparadiset kallas paret Eva och Ross in för att förhindra att fler faller offer för den sinneslösa ondskan. Mördaren är vårdslöst manipulativ och drar in en oskyldig och omedveten medhjälpare i sina dåd. I rafflande takt tar utredarna upp jakten på mördarens spår som präglas av tvära kast, innan de lyckas närmar sig mördaren i ett särskilt oväntat slutspel.

Hon kvicknade sakta till. Var befann hon sig? Vad var det som hade hänt? Var fanns hennes kläder? Hon hade minnesluckor och kände av en bultande huvudvärk när hon sparkade av sig filten och satte sig upp med de sammanbundna händerna tätt intill sig.

Rummet var litet och en ensam svag glödlampa avslöjade omålade smutsiga betongväggar, med stora fuktfläckar där mögel tacksamt bitit sig fast. Hon hörde ljudet av tassande råttor, när skräcken och insikten om att hon var inlåst i en cell grep tag i henne.

Skriken studsade mellan de kala väggarna.

Därför blir det som det blir, en viss spänning hela tiden.