Bara att vänta

För ett år sedan var vi i Murcia. Det var ungefär nu som allt började stängas ner i Spanien. Ikea och mycket annat stängde när vi var där. Det började kännas ödsligt.

2021-03-12

Sov inte så bra i natt. Mycket mardrömmar. När telefonen ringde kvart i åtta var jag nästan helt vaken. Det var i från SOS och dom undrade vilket sjukhus Hasse låg på. Jag talade om att det var på det som dom hade rekommenderat. Deras läkare skulle nu kontakta dom och titta på röntgenbilderna och kolla om det behövdes operation och i så fall vilken typ.

Sedan så gick jag och Zacko iväg på vår promenad. Vi måste sköta om oss för att orka med nu. Det var halvmulet, 15 plus och lite småblåsigt.

På förmiddagen knackade det på dörren. Jag öppnade och där utanför stod en taxi. Det var Rita, ”vår” chaufför som var här. Hon undrade hur det var med Hasse. Talade om för henne att han var kvar på hospitalet och att höften var kaputt. Hon beklagade så mycket och hon hade funderat så på hur det hade gått för honom. Tackade henne så mycket för omtanken och visst var det väldigt rart. Men människorna här bryr sig verkligen om varandra.

Hasse och jag pratade flera gånger i telefon under förmiddagen. Sista gången så blev han tvagad och dom bytte sängkläder. Nu är det snart dags för operation, hoppas jag.

Jag och Zacko gick på en promenad bort till havet vid klipporna. Kändes så härligt att stå där ett tag och lyssna på när vågorna slog in över klipporna och stranden. Underbart att känna den något svala och saltstänkta vinden mot ansiktet. En del jobbiga och deprimerande tankar blåste bort och jag mådde mycket bättre efter en stund.

Nu är det bara att vänta och se hur saker och ting utvecklar sig. Inte så mycket som jag kan göra mer än att se till att Zacko och jag mår bra.

En liten del av den mycket långa strandpromenaden i Alcazares. En mycket härlig plats. Hoppas att komma hit igen.

Pratade med Hasse en stund i kväll och han tackar för all uppmuntran och hälsar till alla.