Mitt inre i dag kändes som havet såg ut för tio år sedan i Torremolinos. Upprört och samtidigt sorgset våldsamt på något sätt!
2025-02-09
Molnigt 16 plus och ingen vind. Gick en sväng och det var så lugnt och nästan ingen trafik fast klockan var strax efter nio. Men så klart det är ju söndag. Det var varken varmt eller kallt utan så där lagom.
Satt sedan och surfade runt och kollade som vanlig på FB. Där låg det ett mycket tråkigt besked ifrån en husbilsvän. Hon hade mist sin man i dag i Spanien. Han hade varit dålig ett tag och sedan insjuknat och hamnat på lasarettet. Tyvärr gick inte hans liv att rädda. Det rev verkligen till i min själ och i mitt hjärta och jag blev så otroligt trött. Men man får nog vänja sig vid att gamla husbilsvänner kommer att minska i antal för varje år som går. Det är så livet är.
Lyssnade sedan på vår statsminister Ulf Kristerssons tal till nationen i kväll. Jag tyckte det var ett fint och bra tal som verkligen berörde.
Men som vanligt ville jag ha middag även i dag. Blev stekt färsk fläsk i löksås med kokt potatis. Smakade gott.
Men det tragiska är att dom tyvärr minskar i antal många gånger på grund av hög ålder eller sjukdom!
Man blir påmind att livet är så bräckligt när en vän eller anhörig lämnar jordelivet. Vänkretsen krymper och även om man inte haft kontakt med alla på många år känns förlusten ändå så stor.
Det är så mycket skit i världen just nu tycker jag.
Man får glädjas av var dag som man ändå har och ta vara på stunderna av glädje.
Ha det så bra/Kram
Det är precis så som du skriver. Livet är mycket bräckligt och liksom hänger på en mycket tunn tråd.
Håller med dig om att det är så mycket skit i vår värld vilket det egentligen alltid har varit. Men med dagens snabba kommunikationer så verkar det väldigt mycket värre.
Ja, vi får vara glada för att vi har det bra i det liv som vi har valt att leva i.