2022-09-28
Tuppen gol prick 6 på morgonen, har det som väckningssignal. Det var helmörkt ute och 13 plus. Efter hand så började det ljusna och strax innan 7 var det nästan helt ljust. Då kom vår taxi och stannade utanför husbilen. I dag så blev det en ny vägsträcka. Åkte över Hyssna och det är en väldigt vacker vägsträcka fast väldigt kurvig och smal. Blev sedan väg 156 och där var det rätt så mycket trafik men det var ingenting jämfört med när vi kom ut på E4. Där var det otroligt mycket trafik men det flöt på bra. Långa köer genom Göteborg, stod still lite ibland men så är det på morgonen när alla ska till sina jobb.
Vi var framme i god tid och gick över till huvudentrén och där gick vi till Espresso House. Köpte kaffe och fralla till Hasse. Jag ville inte ha något, alldeles för tidigt tyckte jag.
Tillbaka till onkologen så anmälde vi oss i kassan och fortsatte till hissen och åkte upp till våning 2. Satte oss i väntrummet och till min förvåning så fanns där riktigt bra sittmöbler!
Hasse blev hämtad av en ssk (specialistsjuksköterska) och jag fick inte följa med. Fick gå till dagrummet och sätta mig. Det var inte dumt alls.
Utsikt från fönstret över huvudentrén.
Och en bit på andra hållet.
Efter ca 1 timme så kom Hasse tillbaka och det hade gått bra att sätta PICC linen på plats.
Vi tog oss sen ner till utgången. Jag ringde efter en bil och den skulle komma 11.30 vilket det också gjorde. Nu fick vi en tur genom Göteborg och det var väldigt trevligt att få se sig om lite. Sedan blev det samma väg hem som vi åkte i morse.
Nu var jag mycket kaffesugen och bryggde en kanna kaffe till oss. Smakade jättegott och vi åt en smörgås också. Var lite hungrig eftersom jag inte hade ätit något under dagen. Sen var det skönt att sitta och göra ingenting.
Stekte kycklingbröst i skivor och gjorde en alldeles förbannat god sås som dom fick puttra i en stund. Serverades med kokt potatis som noggrant mosades i såsen. Kvar till i morgon också.
Även i morgon ska vi iväg till onkologen. Bilen kommer och hämtar oss vid 7 tiden (samma som idag) så vi ska upp vid 6 tiden. Det är dags för Hasse att få sin första behandling med cellgift. Hoppas det kommer att gå bra.
”Hanteraren” av Mats Ahlstedt var en riktig bladvändare. Högt tempo, bra personbeskrivningar och mycket Göteborgsmiljö. Gillar hans böcker och sätt att skriva. Just att få följa personerna genom både arbete och privatliv är intressant. Att sedan personer från tidigare böcker dyker upp gör det inte mindre bra, tvärtom. Mycket bra slut tyckte jag.
Baksidestext:
Klockan är 22.22 när Ella Werners telefon ringer. ”Han är död.” Sedan bryts linjen.
Ella Werner anar att det handlar om hennes infiltratör Christer Quist. När hon kontrollerar uppgiften får hon beskedet att en utbrunnen bil påträffats i ett vägdike och att kvarlevorna efter föraren stämmer in på hans signalement. Vem kände till att hon var hans hanterare?
Ett vittne, journalisten Mia, tipsar polisen om att den misstänkta bilolyckan i själva verket kan handla om ett mord. Polisutredningen hinner knappt påbörjas innan det uppdagas att infiltratören hade en tvillingbror. Är det i själva verket han som är mördad – av misstag? Ju närmare lösningen Ella kommer desto farligare blir det för henne själv och inte minst för Mia, polisens enda vittne.
Hanteraren är den sjätte fristående delen i Mats Ahlstedts populära serie om profilerare Ella Werner vid Göteborgspolisen.
Den turen du beskrev gick ju bra och nu håller jag tummarna för att dagens tur gick bra. Hoppas att Hasse inte mår alltför dåligt. Jag vet ju inte hur man mår efter att ha fått behandling med cellgifter men det känns obehagligt.
Tänker på er.
Ha det så bra ni kan !
Finns många som inte märker något alls och en del som blir lite dåliga och andra som mår väldigt illa. Och ingen vet på förhand vem som råkar ut för vad. Vi hoppas på det bästa!