En liten tillbakablick

Klipporna vid havet i Peniche ser troligen likadana ut i dag som för fyra år sedan.

2020-12-29

Efter en regnig natt vaknade vi till en väldigt blåsig morgon. Det var varierande molnighet och bara 13 plus och vinden var verkligen kall. Så klart blev det en morgonpromenad som vanligt och jag frös om händerna. Får nog ta på vantar, gäller bara att komma ihåg det.

När jag gick ut på dom andra promenaderna under dagen så fick jag ta på en kofta under jackan. Men vantar glömde jag.

Blev en del spridda skurar under dagen. Dom kom snabbt, var korta och försvann lika snabbt. Hann bli lite sol däremellan.

I kväll så blev det en bit helstekt fläskilé med kyftpotatis och det smakade jättegott.

Nu ska jag berätta om en episod som inträffade för väldigt många år sedan. Tänk vad tiden går fort. Det var år 2001 och vi arbetade fortfarande och åkte iväg på sommar semester. Detta år åkte vi till Italien och över till Sicilien. Ett besök på vulkanen Etna var ju bara ett måste tyckte vi. Det var enbart en vad man kallar för en turistfälla och absolut inte värt besöket. Om det är annorlunda nu vet jag inget om.

När vi körde nerifrån vulkanbesöket så var det ju lika brant nerför som det hade varit uppför. Halvvägs nere så tyckte Hasse att det luktade något bränt. Jag rullar ner fönstret och konstaterar glatt att det minsann kommer utifrån. En stund senare så kör en personbil förbi oss och viftar att vi ska köra in till kanten vilket vi då gör. En av killarna i bilen hoppar ut och pekar upprört mot våra däck. Hasse går ut och kollar. Där ryker det väldigt mycket. Har tydligen bromsat för en del. Vi tackade så väldigt mycket och där blev vi sedan stående ett bra tag. I brant nerförsbacke gäller det att motorbromsa mycket lärde vi oss. Men lukten kom ju i alla fall utifrån!!

Fortsatte efter någon timme och hamnade efter några mil på en mycket trevlig campingplats där det var någon typ av fest. Vi blev inbjudna att deltaga och fick en helt underbart rolig kväll med mycket musik och dans. Vad jag kommer ihåg så stannade vi kvar på denna vackra ö ett tag till. Tyvärr inga bilder för då hade vi bara en sån där kamera där man fick framkalla korten och dom har tyvärr försvunnit tror jag.

I morgon ska det bli ungefär samma väder som idag kanske mindre blåst och lite mer sol. Det blir vad det blir, eller hur.

Eftersom vi har huset med oss så lever vi nog som sköldpaddor.

2 reaktioner till “En liten tillbakablick”

  1. Jag hoppas vara en sköldpadda:)
    Roligt med minnen vi har hamnat i en liknande situation när vi körde från Garmisch Partenkirchen med husvagn. Där brann bromsskivorna rejält. Vi missade skylten som sade att et var förbjudet att köra ner där med husvagn. Hupp. Fina vyer var det i allafall.

    I morgon fasar vi ut 2020 och det är väl inget vi kommer att direkt sakna.
    Ha det så gott nu på slutet av året !!!

    1. Så kan det gå och man får vara glad för att det gick som det gick.
      Nu går tiden fort mot det nya året som vi alla hoppas ska bli ett bra år.

Kommentarer inaktiverade.